GERDAs HISTORIA

GERDA är byggd på Lindholmens varv i Göteborg 1865

År 1865 levererades GERDA till Stockholms Ångslups AB.År 1894 såldes GERDA till Haneberg i Södermanland, för att trafikera Näshultasjön. Leverans skedde med järnväg till Bälgvikens station, vilken är belägen vid Näshultasjöns norra ände. GERDA döptes nu om till HANEBERG.

Ångmaskinen utbyttes mot en tändkulemotor under perioden 1915- 1920. År 1932 lades hon upp förblev liggande på land ända till år 1996.

1978 köptes GERDA av Eskilstuna museer och meningen var att hon skulle rustas för att kunna trafikera Eskilstunaån utanför Faktoriholmarna i Eskilstuna. Men GERDA visade sig vara i ett sämre skick än man tidigare bedömt och det fanns inte tillräckligt ekonomiska resurser för att renovera henne.

1993 beslöt så Eskilstuna att renovera GERDA som ett s k ALU-projekt. Tillsammans med Länsarbetsnämnden och Arbetsförmedlingen satsades 400 000 kr. Pengarna räckte inte ända fram men med hjälp av bidrag från lokala företag kunde man slutligen ro projektet i hamn.

GERDA är fortfarande helnitad över och under vattenlinjen efter renoveringen, vilket är ganska unikt. Vid renovering brukar man svetsa allt under vattenlinjen.

Projektet har varit väldigt lyckat och man har på detta vis kunnat levandegöra Eskilstuna Kommuns museiverksamhet på ett mycket lyckat sätt.

Teknik

GERDA eldas med ved och har en encylindrig dubbelverkande ångmaskin på ca 6 liters slagvolym och ca 8 hästkrafter. Maskinen är en så kallad mottrycksmaskin eftersom vi inte har någon kondensor så att vi kan återföra ångan till vatten. Vi förbrukar ca 100l färskvatten i timmen och ca 4 säckar prima björkved i timmen. Maskinen har rundslid  är förmodligen från år 1900 och är troligen en Motala maskin. Original maskinen finns förmodligen på Näshultasjöns botten.

 Pannan är från början en ångpanna som Vägverket använde för tining av svallis och var från början oljeeldad. Pannan inköptes av föreningen 2013. Det visade sig att pannan var i så dåligt skick att hela innanmätet måste nytillverkas. 2015 var pannbytet klart lagom till GERDAs 150 års firande! Ånganläggningen är godkänd för 8 bars tryck. Normalt varvtal på maskinen ligger på 160 - 180 varv per minut, detta beroende på vilket tryck vi har i pannan. Hastigheten blir då mellan 4 till 7 knop.

Ritningar GERDA klicka här.

Ångslupshistoria

Varför expanderar marknaden för ångslupar på 1860- talet? För att få svaret på den frågan måste vi börja med propellern. Redan 1816 hade Samuel Owens provat med "Skrufdrift" på sin STOCKHOLMSHÄXAN, med mindre lyckat resultat.

Propellern är ingen uppfinning i ordets rätta bemärkelse, utan en ide/produkt som har utvecklas från slutet av 1700-talet tills dess genombrott 1843.

Den av John Ericsson förbättrade konstruktionen av fartygspropeller användes på fartyget ROBERT F STOCKTON som var det första propellerfartyget som korsade Atlanten 1839.

En tävling anordnades 1843 mellan propellerfartyget PRINCETON och hjulångaren GREAT WESTERN.

 PRINCETON gick segrande ur den tävlingen som också får ses som det definitiva genombrottet för propellern.

Redan samma år så konstruerade Motala Verkstad ett försöksfartyg med propeller, FLYGFISKEN.

Maskinen på FLYGFISKEN motsvarade inte förväntningarna och fartyget skrotades.

Utvecklingen av ångmaskinen är en viktig del av utvecklingen av propellern. Propellerdrift erfordrar högt ångtryck och relativt högt varvtal på propellern. Vid den här tiden så gjordes framsteg i järntillverkningen så att pannor för högre tryck kunde tillverkas.

Ett stort framsteg kom 1855 med införandet av Bessemerprocessen vilket innebar att man kunde valsa stålplåt som höll för stora tryck.

Propellerdriften passade svenska förhållanden bra, speciellt vid is förhållanden där hjuldriften blev nedisad eller klättrade upp på isen. Även på kanaler och åar var propellerdrift att föredra.

De större svenska varven som byggde ångslupar var snabba med att införa den nya tekniken. Bergsunds Mek.Verkstad Stockholm slutade redan 1854 och 1855 slutar Lindholmens Varv med att bygga hjulångslupar.

Just början av 1860-talet expanderar marknaden för ångslupar i Sverige, totalt byggs ca 99st mellan 1860 och tom. 1865. Av dessa bygger Lindholmen 48st.

År 1864 bygger Lindholmen 13st och 1865 9st ångslupar nästan alla efter samma modell. Typiska mått är 13,85 X 3,11 meter eller 13,85 X 2,96 meter och med en maskin på 4nhk vilket innebär ca 16 indikerade hästkrafter.

Då är den stora frågan vilka finns kvar som är byggda 1865 eller tidigare? Några finns faktiskt kvar men ombyggda och motoriserade.

Följande båtar från Lindholmens Varv:

GÖTHEN 1861 senare TJURÖ finns förmodligen på Nämdö.

SVALAN 1861 senare HUSÅN finns på Värmdö.

BIRGER 1862 senare AKTIV ligger på slip sen 1944.

AVANCE 1863 senare NAJAD finns i bitar i Smedjebacken.

WILHELM 1865 senare VIDAR finns förmodligen i Stockholm.

Följande båtar från Södra Varvet Stockholm:

DELLEN 1862 ska finnas kvar i Näsviken.

ULRIKA 1864 senare GRÄSÖ fritidsbåt förmodligen i Stockholm.

Från Djurgårdsvarvet:

GAMLEBY1861 senare FIX finns förmodligen kvar som fritidsbåt.

Så GERDA är förmodligen den äldsta ångdrivna slupen i Sverige kanske en av värdens äldsta propellerdrivna ångfartyg?